Space & Time

19 Sep

Jag tror inte på någon längre. eller det har jag nog aldrig gjort . Eller jag tror för stunden.
Sen känns det som om alla ljuger och jag blir skitledsen.
Gråter och tänker ”varför säger dom så? säg att ni hatar mig istället. För det gör ni. Jag vet det. Låt mig bara vara.”
Men sen älskar jag ju er också. Bara så ni vet. Förmodligen är det bara min jävla hjärna som spökar. (skulle inte sälja den på loppis för 5 spänn ens)
Men om jag nu älskar er (som jag gör) varför tvivlar jag på er då? varför kan jag inte bara glädjas åt att ni faktiskt tycker om mig? varför ska jag ens behöva tänka att det inte är sant. Det är som om det är för bra för att vara sant.
Nej, jag evt att jag är dålig på att prata om sånt här med er.
Men det kanske inte är så lätt. ba: ”ja men så säger du bara för att du måste, jag tror inte på dig. Ingen tycker om mig egentligen. Ingen älskar mig. Det förstår du väl?”
Näe jag tror inte det. Det skulle kanske göra er skitledsna också om jag sa så.
Men jag har så svårt att tro på det. Förlåt.

Annonser

Ett svar to “Space & Time”

  1. belle 19 september, 2011 den 04:32 #

    alltså å. raring. ta inte illa upp på nått sätt men det verkligen skriker borderline/IPS om dig. för du är liksom precis precis som jag. hoppas verkligen att du kan få hjälp snart. jättesnart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: