Mina föräldrar

9 Dec

03 – Mina föräldrar

 

Det här inlägget är väldigt svårt för mig att skriva. Jag gör det iallafall.

Mamma: Min mamma heter Ewa. hon vart 43 i somras. min mamma och jag är väldigt lika utseende mässigt. vilket jag ibland kan må väldigt dåligt över. min mamma är en person jag tänker på varje dag. jag har inte träffat henne på snart 8 (?) år. detta är något jag skuldbelägger mig själv för väldigt mycket. fast jag vet att det inte är mitt fel fult ut iallafall. men ja. jag vet egentligen inte om jag vill skriva om varför jag inte har någon kontakt med min mamma (det känns som jag hänger ut folk så jävla hårt här). men jag kan skriva en snabb summerig. min mamma och pappa skilde sig i januari 2000. mamma hade träffat en ny kille via nätet. jag och min bror alexander valde att bo med pappa och mina två yngsta syskon amanda och sebastin flyttade med mamma till strägnäs. så vi vart varannan helg-barn. jag tyckte om mammas nya kille, micke väldigt mycket i början. han var snäll. och han verkade tycka om oss också. men efter ett tag började han misshandla min lillebror sebastian dagligen. detta var hemskt. jag visste inte vad jag skulle göra. så jag berättade för pappa. det blev polisförhör mm. min mamma ville inte träffa mig för hon påstod att jag ljög. jag mådde väldigt dåligt. straffet vart skadestånd. (vilket jag fortfarande kan börja gråta över. skadestånd? alltså det är sjukt? han borde fått livstid. han misshandla min lillebror!!!)  efter detta har jag inte träffat min mamma. har fått lite kort och så på jular och födelsedagar, men jag har bara brytit ihop när jag fått det. förra sommaren såg mina syskon och pappa min mamma när dom var och badade. hon var alltså i stan. jag grät och grät och grät. det här var så jävla jobbigt. jag vet inte om jag vill träffa min mamma igen. jag vet verkligen ingenting mer än att det finns sår som aldrig läker. frågan är om det är värt att göra dom större?

Pappa: jag är himla stolt över min pappa som har lyckats så gott han kunnat utifrån hur det har sett ut med att hålla ihop våran lilla familj. min pappa är 45 och heter René. jag ahr alltid varit pappas flicka. han var min idol när jag var liten.  men vi har bråkat väldigt mycket. speciellt under gymnasietiden. vi bråkade konstant. jag ville aldrig vara hemma. alltså verkligen aldrig. vi bråkade mset om skolan. och om hans särbo marija. (som jag än i dag hatar). tillslut fick jag nog och ringde socialjouren. jag vvägrade gå hem igen. jag sov hellre ute än att gå hem. jag bodde hos min vän alle ett par nätter sen hos min farmor och farfar ett par nätter sen fick jag flytta in i en jourlägenhet tills jag hittade eget. där bodde jag i 3 månader innan jag flyttade in i min 1a där jag bor nu. jag flyttade in i jourlägenheten 3 månader innan studenten. min pappa och jag träffades första gången på ett möte ca en månad efter att jag ring socialjouren. jag var supernervös. men det gick bra. vi byggde upp en helt ny relation. idag pratar vi inte så ofta. en gång i veckan kanske. vi ses ibland. jag saknar honom ofta. och det går bra när vi ses. klart att vi bråkar ibland fortfarande. men det går bättre nu eftersom vi inte bor under samma tak. trots allt jobbigt vi gått igenom och alla bråk så är han fortfarande min hjälte!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: